Att vara chef, VD och människa i en organisation i förändring

Tar lite paus…

Just som julen är över och nyårsklockorna har slutat ringa, tar jag några veckors semester. Thailand väntar, och ABF får klara sig utan mig. Det är inte första gången, och jag vet hur bra det brukar gå. De märker nog knappt att jag är borta, vilket är helt i sin ordning. Lägenheten är inte heller övergiven, både den och bilen blir omhändertagna dessa veckor.

Det känns oerhört tryggt alltsammans, och det är med stark känsla av frihet och ledighetsbehov jag strax kliver ut från jobbet och beger mig hem till resväskorna!

Annonser

20131225-080157.jpg

Juldagsmorgon glimmar, och jag tänker inte gå till stallet. Istället var jag och familjen på julnattsmässa i Visby domkyrka som avslutning på julaftonen. Stämningsfullt och massor med folk, men jag känner mig sällan helt bekväm med de kyrkliga ritualerna. Däremot gillar jag att sjunga med för full hals i de vackra julpsalmerna! Svår kombo, faktiskt.

Bloggandet har legat helt nere den senaste månaden, av ren och skär prioritering. Slutet på hösten har erbjudit en svår obalans i förhållandet mellan arbetsuppgifter och tillgänglig tid, skulle man kunna uttrycka det… Jag tror samtliga på ABF-expeditionen haft samma känsla – vilka arbetsuppgifter man än har – att vi liksom varit lite i bakvatten. Steget efter, eller åtminstone KNAPPT i fas. Det blir slitsamt i längden, och mycket får stryka på foten i såna perioder.

Nu hoppas jag emellertid att alla har bytt ut den känslan mot en annan; julefrid. Själv njuter jag julen med de käraste i livet; maken, dottern och svärsonen. Vi har sköna dagar tillsammans med julmys i kvadrat. Jag försöker läsa på papper istället för på skärm (går sådär), se på film och TV (där kom skärmen tillbaka!), vi spelar spel, pratar och äter gott. Vill ta vara på de här dagarna och sen gömma dom i mitt hjärta. Det jag lever just nu, närheten, är det ENDA som betyder något i själva verket.

Hoppas du också får leva i närhet dessa dagar.

God jul!

20131123-075704.jpg

ABF samverkar inte bara med medlemsorganisationerna, utan har många föreningar, organisationer, institutioner och fria grupper som har valt att jobba med oss utan att vara medlemmar och som har massor av verksamhet. Dels en del cirklar och kurser, men kanske framför allt kulturverksamhet av olika slag.

Här finner vi ofta ett större engagemang än hos många av medlemsorganisationerna, något man bör fundera över, bland dessa grupper finns en levande verksamhet och det är naturligtvis också skälet till att de av olika skäl har sökt upp oss (eller vi dem!) för samverkan.

Några av de vi samverkar med är:
GotlandsMusiken
– Gotländska Jazzlaget
– Gotlands Improvisationsteater
Länsteatern
Officerskören
– Slite Utveckling AB
– Lev i Nuet
Medeltidsveckan
– Hedbergs Bok- & Musikkafé
– Ship to Gaza
…och många fler…!

Just nu funderar jag på hur våra medlemsorganisationer kan få inspiration från samverkansparterna och de fria grupperna, och vice versa. Korsbefruktning är ofta ett framgångskoncept, och jag är övertygad om att flera av dessa kan lära – och ha eget utbyte av – några av medlemsorganisationerna en hel del.

Kvinnoben med lila skoI ett tidigare inlägg resonerade jag en del om ABFs fyra ben. Det första av dessa, är medlemsorganisationerna. Även de, och deras roll, har jag skrivit lite om tidigare.

ABF Gotland har ett 80-tal medlemsorganisationer, med mycket varierad engagemangsgrad. Det finns många skäl till att man har en låg verksamhetsfrekvens; många föreningar har en tynande tillvaro på grund av minskat ideellt engagemang bland medlemmarna, några har svårt att få ihop ens en styrelse för att bedriva verksamhet. Den ideella basen – den folkrörelse Sverige är så bäst på! – är inte längre lika självklar och därmed syns resultat i föreningarnas aktivitet. Det ger i sin tur omedelbart utslag hos föreningarnas studieförbund, det här är inte ett problem som bara ABF har, eller som bara Gotland har.

ABFs stiftare är LO, Socialdemokraterna och Kooperationen. De är den bas på vilken det vore helt naturligt att ABFs verksamhet vilade, vilket den också har gjort. Vid sidan av dessa, har många medlemsorganisationer kommit till, och i dag har vi också bland andra pensionärsorganisationer, bostadsorganisationer, invandrarorganisationer och funktionsnedsättningsorganisationer, samt att de fackliga organisationerna inom LO har anslutit sig enskilt. Förutom att föreningarna och organisationerna inom sig har svårt att utvecklas och arbeta framåt, är ett av ABFs problem också att flera av dessa under årens lopp har valt att inte använda sitt eget studieförbund vid fortbildning, kompetensutveckling och förkovran, utan vänt sig till andra aktörer. Det är något som är intressant för oss att fundera och vara självkritiska över.

Varför har medlemsorganisationerna valt andra samverkansparter inom kompetensutveckling, än sitt eget studieförbund?

Min personliga uppfattning är att ABF inte har varit tillräckligt progressiva och framtidsinriktade. ABF har inte förstått hur viktigt det är att ligga i framkant, själva skaffa oss den kompetens som krävs, omvärldsspana och -analysera för att kunna erbjuda det våra ägare behöver för att själva bli moderna organisationer och föreningar. ABF har trott att det duger att tuffa på i gamla hjulspår, fram och tillbaka, att de statliga pengarna fortsätter att trilla in utan större ansträngning mot förändringar och anpassningar och att människor en masse ska fortsätta strömma till ABF per automatik. Inget kan vara mer fel.

Det är lika fel som att alla som tidigare använde Sparbanken fortfarande automatiskt fortsätter gå till Swedbank eller att de som helt naturligt handlade på Konsum fortsätter att helt oreflekterat gå till Coop för veckoinköpen.

Konsumenterna är medvetna i dag, de ser sig omkring innan de väljer. Så har även ABFs medlemsorganisationer gjort i sina strävanden att bli bättre. Då har de månne upptäckt att ABF inte följer med sin tid, och följaktligen har man valt en moderna utbildningsanordnare.

Vi har en jätteresa att göra här, inte minst för att vinna tillbaka flera av fackförbunden. Vi måste visa att vi har rannsakat oss själva och förstått, att vi har gjort något åt det och att vi nu ÄR moderna, omvärldsspanande, nätverkande och kan skaffa fram exakt de kompetenser våra medlemmar behöver. Det kommer att ta tid, men det kommer att gå. Bara självkänslan och uthålligheten är tillräckligt starka, kommer ABF också att återvinna all sin forna kraft fast i en lite ny skepnad.

Till våra medlemsorganisationer: ge oss chansen, testa oss. Hundra år av erfarenhet är en fantastisk resurs nu när vi vet hur vi ska använda den rätt. Ni har oss inom räckhåll, och ni äger oss!

Vi arbetade och njöt

Det är budgettider gubevars, för att inte tala om tider för planering för nästa år. Det är komplicerat, vi behöver tänka igenom ordentligt hur vi ska prioritera för att hitta en överlevnadsstrategi, och då kan man inte bara göra en traditionell verksamhetsplan vilken som helst. Då måste vi stöta och blöta, prata fyra ben, prioriteringar, folkbildning och business.

Hos oss måste folkbildning och business gå hand i hand, eller armkrok, och vi måste ha supertydliga prioriteringar för att rigga ett spel som gör att vi inte springer på varje boll, som jag brukar säga. Som folkbildare vill vi gärna vara med överallt, förändra världen för varenda villig kotte, men det kan vi inte. Den sidan måste vi låta ligga lite lågt ett tag. Men man kan förändra världen på andra sätt också!

I dagarna två har jag i alla fall tillsammans med ”min” personal varit iväg på en kombinerad arbets-, planerings-, nöjes-, avkopplings- och belöningsresa. Vi tog båten över havet och tog in på Nynäs Havsbad i 1,5 dygn. Vi arbetade, planerade, badade, lät oss behandlas, åt goda måltider, drack bubbel, babblade och skrattade. När vi åkte hem hade vi med oss ett bra underlag till konferensen med styrelsen på lördagen, samt känslan av att ha pratat färdigt för nu. En fantastisk lyx!

Konferenslokalen

Vår konferenslokal i två våningar

Konferens

Lilian, Conny, Barbro, Synnöve, Beata och Lotta i djupa samtal

Vinterbad

Synnöve och Beata tog sig ett (snabbt) havsdopp i det 8-gradiga vattnet. Brrr!

Efterrätt

En av de goda efterrätterna vi fick. Köket på Nynäs Havsbad är mycket bra!

 

De fyra benen

Det fjärde benet

Jag var tillsammans med en medarbetare och vår vice ordförande på regionkonferens i Kosta i slutet av förra veckan. Där talades om våra glädjeämnen och utmaningar, vi gjorde lite omvärldsspaning och reflekterade över vår plats på jorden. ABFs plats, alltså. Det är inte enkelt att bedriva studieförbundsverksamhet i dag, vi är i någon form av identitetskris. Folkbildningen är behövd, det är min fasta övertygelse, men det som inte står riktigt lika klart är hur den ser ut i dag.

Det talas mycket om det så kallade ”utanförskapet” (jag ogillar verkligen det ordet. Vem är egentligen innanför?) och grupper som behöver extra stöd, för dessa är vi till. Samtidigt har vi ett anslagssystem och ett regelverk som bakbinder oss.

Vår förbundssekreterare – som har mycket på fötter, är konkret, tydlig och verklighetsnära – pratar mycket med oss om det fjärde benet. Våra medlemsorganisationer är det ena benet, de fria grupperna vi arbetar med utgör det andra. Det tredje benet är det så kallade öppna torget, som jag också brukar kalla vårt skyltfönster. Vad mera nytt är, är vårt fjärde ben. Det är benet som står för extern finansiering av olika slag. Komplettering till det stats- och kommunanslag vi har (och de flesta andra också landstingsanslag). Det behövs och det ställer till det. För att hitta extern finansiering krävs att vi tänker utanför boxen men – och det är inte minst viktigt – så krävs kunskap och resurser. Många av oss går på knäna redan i dag, och det är en sann utmaning att hitta kraft och balans i att föra in ännu en gren i vårt verksamhetsträd, där det krävs helt nya kompetenser.

Men det går naturligtvis det också, ABF gör en annan värld möjlig!

Jag tänker återkomma om lite tankar kring de här fyra benen, för det är det fundament vilket vi vilar på i dag. Foträta skor eller raffigt högklackat, det är frågan!

Träna för att orka!

Maria på gymmet

Ett av mina senaste svettpass på gymmet!

Vi håller ett rätt hårt tempo på jobbet, inte bara jag utan samtliga medarbetare. Det beror på flera saker – dels är det något alldeles nödvändigt att vi alla ger vårt yttersta, dels är vi nog de flesta av oss beskaffade så att vi alltid vill prestera och gärna prestera ännu bättre. Hela tiden. Oavbrutet. Det är både bra och dåligt, och det gäller att alltid försöka balansera så det inte slår över. En av mina uppgifter är att hålla ögonen på det, och uppmuntra till och påminna om att kompensera sin tid, ta roliga pauser och inte minst ta hand om sin kropp.

Själv är jag en gränslös person i många avseenden, inte minst jobbet. Jag ser aldrig något slut eller något tak, skulle jag råka skymta det så höjer jag taket eller skapar nya utmaningar så slutet ligger längre bort. Jag är aldrig nöjd, jag höjer ständigt ribban. Parallellt som jag blivit medveten om det och också kan uttala det högt, har jag börjat utveckla metoder för att orka vara just gränslös. Jag kan koppla av också, helt och hållet, bara jag har rätt förutsättningar (som att t.ex. resa bort). Och så ser jag till att träna kropp och knopp på olika sätt. Dels har jag den fantastiska yogan som har fångat mig och som kommer att behålla mig livet ut. Här får jag smidighet och styrka, såväl fysisk som mental. Dels cyklar jag en hel del eftersom jag under normala omständigheter tar mig till och från jobbet per cykel (6,2 km enkel resa). Här får jag dagsljus, frisk luft och kondition. Sist och slutligen kompletterar jag mitt välmående med att gå på gymmet, vilket jag försöker få till stånd 2-3 ggr per vecka. Det ger mig en starkare kropp, bättre ämnesomsättning och ännu lite bättre flås. Musklerna gillar att jobba!

Ju äldre kroppen blir, desto viktigare är det att ta hand om den. Det finns egentligen inget sånt som att ”inte ha tid”. Det är helt och hållet en prioriterings- och planeringsfråga. Det är heller ingen annan som fixar din hälsa, det hänger helt och hållet på dig. Att investera några timmar per vecka i dig själv, lönar sig i längden. Och jag vet att medarbetare som tar hand om sig själva är gladare, har större frisknärvaro och gör ett ännu bättre jobb.

Ergo: satsa på friskvård för dina medarbetare, och föregå själv med gott exempel. Det är ett osvikligt framgångsrecept för ditt företag eller din organisation!

Konsten att göra en smiley

Det är budgettider, med allt vad det innebär. Att sy ihop en budget med tillhörande verksamhetsplan för kommande år är rätt komplicerat i ABF-världen med alla våra säregna utmaningar och svåra ekvationer. Att vi dessutom har ett bolag som är ett kommunicerande kärl med folkbildningsverksamheten gör det inte mindre komplicerat, men samtidigt roligt och utmanande. I alla händelser ägnas mycket av min tankeverksamhet åt detta nu, pusslandet fyller mitt huvud.

Så ibland får man ett välkommet avbrott där man tvingas tänka annorlunda. Idag hade jag äran att leda en studiecirkel i sociala medier för ett gäng PROare. Jag kan knappast tänka mig något mer meningsfullt och livgivande. Dessa vetgiriga, härliga människor! De ville veta mer om Facebook t ex, ville förstå vad det är de hittills har valt bort mer eller. Indre medvetet och vad det är barnbarnen har försökt säga att de måste vara med i. De bubblade av frågor!

En av de mest oväntade frågorna var hur man gör såna där roliga gubbar i texten (smileys). De antecknade frenetiskt när jag visade på min egen statusrad hur man sätter ihop kolon, bindestreck och parenteser.

Den här stunden i eftermiddags var jag långt ifrån budget 2014, kan jag säga!

001

Den här veckan har jag medarbetarsamtal. Det står fullständigt klart för mig att dessa inte är vad de har varit. Frågan ”hur har det senaste året varit” känns fånig att ställa och måste vara oändligt svår att svara på. Det senaste året för en medarbetare på ABF Gotland är så innehållsrikt, att det näst intill är omöjligt att överblicka. Under det senaste året har medarbetaren hunnit ändra arbetsuppgifter så många gånger att ett år ter sig som en ocean av tid. Det skulle vara betydligt större relevans att fråga om det senaste kvartalet.

För 10-15 år sedan  var frågan mer giltig. Då hade man sin arbetsbeskrivning, och den följdes år efter år. Då var det också stunden under medarbetarsamtalet som kanske var den enda under hela året då man gick på djupet, såg varandra i ögonen och ställde de svåra frågorna och bjöd på de tuffaste svaren.

I dag för jag en ständig dialog med var och en av medarbetarna om deras arbetsuppgifter, ändamålet, utmaningarna. Det ingår i vår vardag, och gör att det årliga medarbetarsamtalet blir rätt odramatiskt och bara ett i raden.

Det är bättre, faktiskt. Mycket bättre!

ABF Gotland som organisation lever ett farligt men samtidigt spännande liv. Det är inte självklart vad som är folkbildning, det är långt ifrån självklart för människor att anmäla sig till studiecirklar och det är heller ingalunda självklart att vi bärs av våra medlemsorganisationer på det sätt som gjordes för bara 15-20 år sedan.

Vad är ABFs mission, har vi över huvud taget ett existensberättigande?

Det de flesta ser av ABF är det så kallade ”öppna torget”, d.v.s. den verksamhet vi annonserar vilket kan vara både cirklar, kurser och kulturarrangemang. Men sanningen är att det är en liten och helt olönsam del av vår verksamhet, det som alltid har burit oss är medlemsorganisationernas verksamhet. ABF bygger på och består av våra medlemsorganisationer, vi är deras studieförbund. Utan medlemsorganisationer har vi definitivt inget existensberättigande.

Men det räcker inte att ha medlemsorganisationer. Gör dessa medlemmar ingen studie- och kulturverksamhet tillsammans med ABF är det precis lika illa med existensberättigandet! Det kan finnas flera skäl till att det är skralt med studieverksamheten i föreningarna – det kan handla om att man har svårt att aktivera sina egna föreningsmedlemmar, att det är svårt att hitta tid och motivation, man prioriterar inte studier etc. Men det kan också handla om att man inte känner det förtroendet för sitt studieförbund att man låter dem anordna studier och arrangemang åt sig. I de fallen har ABF en pedagogisk utmaning att vända den synen, att visa vilken kompetens vi besitter och vilka resurser vi har!

Det är ett känt faktum i dag att vi måste bredda oss väsentligt för att ha en chans att delta i framtiden. Faktum är att medlemsorganisationerna inte längre ensamma kan bära sitt studieförbund, utan vid sidan av deras verksamhet måste vi hitta andra sätt att jobba; andra samverkansparter och okonventionella samverkansformer, nya fräscha kompetenser och arbetsområden, vi måste bli attraktiva som arbetsgivare och vi måste hitta nya pengar för att bekosta det folkbildningsuppdrag vi är satta att klara av, av såväl stat som kommun! ABF Gotland är i dag så mycket mer än ett studieförbund med ett statligt folkbildningsuppdrag – vi är också aktiebolag, inhousebyrå, experimentverkstad, HR-avdelning, projektorganisation, kompetensmäklare och marknadsförare. Jag kan ha glömt något. Allt detta ska samsas med den viktiga folkbildnings- och demokratiuppgiften, vilket gör ABFs uppdrag oerhört komplext.

Så tillbaka till vår kärna – medlemsorganisationerna. Om jag generaliserar, vill jag påstå att ABF har blivit något självklart i medlemsorganisationernas ögon. Vi har alltid funnits där och kommer alltid att finnas där. Man glömmer att koppla ihop vår existens med ens egen vilja att samverka och skapa verksamhet. Medlemsorganisationerna har ett ansvar för sitt studieförbund, annars kan studieförbundet i fråga packa ihop och gå hem. Hårda ord, men faktiskt en bister sanning.

PÅ ABF Gotland deppar inte ihop för detta, nej! Vi triggas av utmaningen, vi vet att vi måste förändra organisationen och vårt tankesätt NU och de närmaste åren, och det är vi i full färd med att göra. Vi hoppas få många med oss på den förändringsvagnen, inklusive våra medlemsorganisationer!

 

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: