Klockan är 03:45. Jag vaknar till, och helt oombedd sätter min hjärna igång att arbeta.
Den här gången är det inte bara ”surr”, utan en massa konkreta saker. Nya idéer, påminnelser till mig själv, problemlösning…
Tittar på klockan; 04:27.
Tänker lite till. Planerar. Skriver upp några saker. Min trötta kropp undrar vad jag håller på med, och jag bannar mig själv. ”Borde sova, borde sova, borde…” Det går minst en halvtimme till.
Somnar sedan sött och djupt, någon halvtimme innan det är dags att starta en ny dag, och drömmer sjuka, röriga och sorgliga drömmar. Påföljden av allt det här blir att käre maken möter ett veritabelt vrak när han försöker väcka mig med den sedvanliga koppen kaffe.
Vitsen med detta?
Gå till Maria Björkmans profil
Kommentera gärna!