Att vara chef, VD och människa i en organisation i förändring

En av mina största styrkor, som nog samtidigt är min största svaghet, är min höga ambitionsnivå. Efter att under min vintersemester ha läst Elizabeth Gummessons bok ”Good enough”, förstod jag att det är perfektionism jag ”lider” av. Den boken tog jag mig för övrigt an med viss skepsis, tänkte att det väl är ännu en i raden av alla självhjälpsböcker som man glömmer så fort man lagt den ifrån sig, men att jag för allmänbildningens skull borde läsa den. Men – den gav mig en riktig tankeställare, och det var länge sen en bok gjorde det!

Det är en sak att alltid göra sitt bästa, det bör alla göra och det förväntar jag mig av till exempel medarbetarna på ABF Gotland och ABF Pensum. Det är en helt annan sak att – som jag – ständigt fylla på att göra-listan, ständigt höja ribban och aldrig bli nöjd.

Det är faktiskt viktigt att då och då tillåta sig att känna sig nöjd. Att vila i att ha gjort en bra insats. Det jobbar jag på att lära mig, för det skulle jag må lite bättre av. Det skulle också vara hälsosamt för mig att stundtals kunna rycka lite mer på axlarna och inte ta allt så allvarligt. Jag jobbar på det. Sakta men säkert går jag framåt, det är kanske inte så tydligt för den utomstående betraktaren, men det händer saker inuti mig. Tänk på att det tar tid att lära 51-åriga hundar att sitta!

Samtidigt gäller det att skilja på äpplen och päron. I mitt arbete som chef och VD krävs saker av mig som inte alltid ryms inom ramen för normal arbetstid. Stundom måste jag jobba mer än 40 timmar i veckan. Samtidigt ger det mig friheten att vissa veckor jobba mindre än 40 timmar, dessutom på tider som jag själv bestämmer. Och det kan faktiskt vara klockan 05:30 en lördagmorgon bara för att jag är så morgonpigg och vaknar full av idéer, eller klockan 23:00 en kväll vilken som helst, därför att jag tagit eftermiddagen till att göra något helt annat som inte var jobbrelaterat och därför tar igen tiden under kvällen istället. Det är mitt arbetssätt, det trivs jag med och det innebär en frihet jag inte vill vara utan.

Men jag måste se till att inte missbruka det, och ibland sätta gränser för mig själv. För jag är rätt gränslös i mitt beteende över huvud taget, och inte minst när det gäller arbetet. Och jag är förbannat SERIÖS. Jag jobbar på att då och då ta lite lättare på saker och ting, och våga rycka på axlarna. Men helt okomplicerat är det inte – jobbet som ansvarig för en verksamhet med miljonomsättning och en organisation mitt inne i en omvälvande förändring kräver seriositet och stringens. Dessutom är det så med den här typen av jobb, där omvärldsbevakning är en del och sociala medier spelar en numera stor roll, att det inte går att skilja på vardag och söndag längre. Det flyter ihop.

Det finns tillfällen då jag totalt kopplar av arbetstänket. Det är då vi reser bort. Utomlands, eller till goda vänner eller liknande. Då är jag helt bortkopplad för en kortare eller längre tid, och det funkar för mig, för att jag har förberett det.

Summa summarum: min utmaning är att hitta balansen mellan allvar och lek, helt enkelt. Plättlätt, ju!

Nyfiken på hur andra chefer hanterar sin arbetssituation; hur gör du för att hitta balansen mellan allvar och lek?

Annonser

Kommentera gärna!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: